Jag har blivit medlem i en idrottsförening, Södersjukhusets IF. För ringa 40 pix får man bli medlem och får en funktionströja. Sedan får man delta i en massa motionslopp till kraftigt rabatterade priser. Hurra!

Det var min pappa som tipsade mig om detta, och han har anmält sig som medlem i Sös IF till terrängloppet Spring Cross den 8 maj. I klassen 6 km - det kan jag väl klara? Jag prövar! Men jag har ju inte sprungit en enda gång i år. Bäst att ta fram löparskor och tights och ge sig ut. Men först ikväll medelpass på Friskis med mannen med den evetuellt ironiska dialekten som ledare.

Vardagsträning

Jag har fotat min bagagelucka. Den rymmer mat för fem i en vecka, inklusive hygienartiklar. Bredvid ser ni mina nya däck, dom har inte gjort mig besviken. Köpte mitt åk för för två år sen för 120 pix så månadskostnaden inklusive soppa, parkering, trängselskatt, skatt, försäkring och reparationer ligger på 5:-

Jag har gått till stora affären med stegräknare en gång, det går åt drygt 5000 steg totalt. Varav de på hemvägen är ganska tunga. Livet som bilfri ger träning, av bara farten!

Testa nåt nytt!

Om du tror att du provat allt i träningsväg, utan att hitta något roligt, då ska du kolla in SSIF! De har nybörjarkurser för vuxna i så udda sporter som simhopp, fäktning och akrobatik, med flera. Jag lärde mig crawl på en av deras kurser för några år sen. Att lära sig något nytt med kroppen som vuxen är riktigt roligt.

Börja träna-misstag 1

Det mest förödande misstaget människor gör är att inte ha roligt. Att se träningen som ett nödvändigt ont, en äcklig medicin du måste svälja för att bli frisk. Konsekvensen blir förstås att du lider medan du tränar, försöker trösta dig efteråt med att du varit ”duktig” eller genom att spegla dig och nicka åt en lite smalare eller lite mer muskulös kropp. Men det blir oerhört tungt att hålla motivationen uppe och nästan alla pliktträningsförsök havererar inom två månader. Ofta genom en förkylning eller ont i ett knä, som gör att du vilar från träningen (eller slipper, som du egentligen tänker inutti ditt huvud). Och sen läggs träningsfri vecka till träningsfri vecka, blir till månader och kanske år. Tills du ”tar dig i kragen” igen, till beach 2011. Eller för att du blivit singel och ska ut på köttmarknaden igen. Eller för att din läkare säger åt dig. (Mer om dåliga motiv för träning senare i serien)

När vi pratar om läkare kan jag inte låta bli att ta upp deras hälsoråd. Promenader hjälper mot allt. Du har hört det här, känner igen dig? Si och så många promenader om dagen är en utmärkt motionsform som sänker blodfetter och blodtryck och ger mindre siffror på vågen, bättre metabol kontroll och så vidare. Säkert sant! Men hur många tycker om att promenera? Du som gillar promenader, promenera! Du som ogillar promenader, glöm hela skiten och att det är så fantastiskt bra att gå. Kroppen är inte bara en maskin som ska trimmas. Vi är inte hamstrar som kan springa runt, runt i ett hjul. Vi är människor och en del av kroppen är våra hjärnor, som behöver få sitt lystmäte dom med.

Så steg ett i börja träna-processen är att komma underfund med vad just du tycker är roligt. Inte bara på ett intelektuellt plan, utan testa dig fram! De flesta sportklubbar och gym har prova på-erbjudanden där man får testa en eller ett par gånger gratis. Lista de 10 träningsformer du tror att du skulle kunna uppskatta, och beta av dom en i sänder. Gå inte ut för hårt, testa högst två i veckan om du är otränad (mer om att starta för hårt senare i serien). Sen kan du lista pros and cons och fatta ett beslut. Och du, man måste inte träna en enda sak! Variation brukar ofta göra det hela mycket roligare!

Vanliga börja träna-misstag

Mitt liv har varit en lång historia av att tvingas sluta träna för att sen börja om igen. I slutet på mina tre graviditeter, när min rygg gick sönder, när jag får ett skov med inflammerade leder. Är det något jag blivit bra på är det att samla energi och inspiration till att börja träna, igen. Och igen. Och igen. Jag kommer succesivt att lägga ut de vanligaste och viktigaste misstagen människor som vill börja träna gör, så att den som vill kan manövrera mellan fallgroparna.

Inspiration

För många år sen prenumererade jag på Runners World, det var lite peppande att den kom hem i brevlådan som en påminnelse med jämna mellanrum. Nu blev jag lite sugen på att ha en träningstidning igen, men oj så många det finns hos Tidningsbutiken! Det kommer bli ett svårt val.

Eller förresten, sa jag jogga?

Fight pain with pain

Kan man verkligen bekämpa smärta med smärta. Jag vill så gärna tro det, det ligger i min natur. Jag gillar sporter som gör ont eller som är extremt jobbiga, ett träningspass utan smärta har alltid känts som ett förlorat träningspass. Men det var förr, innan jag opererade bort ett stort diskbråck i ryggen och innan jag fick en reumatisk sjukdom. Sen dess har jag försökt leva med fenomen som vattengymnastik. Det är säkert en jättebra motionsform och ingen skugga över de som uppskattar vattengymnsatik men jag får allergiska eksem av skiten. Jag har njutit av fotboll, hockey, boxning och thaiboxning genom livet.

Det närmaste jag kommer en käftsmäll nu är när jag springer en lång runda. Jag brukar springa runt Kungsholmen, vid vattnet, det ligger mycket lägre än jag bor så om jag mot förmodan inte vill gråta och kräkas när jag passerar Karlbergs slott på hemvägen finns det en oändlig uppförsbacke att ta ut det sista i. Nu vill jag springa, nu är det vår. Men jag har ont i sacro-iliacalederna igen. Så det blir ett nytt försök att bota smärta med smärta. På internetforum för reumatiker skriver en användare att dennes sjukgymnast sagt att om träningen inte leder till att man har mer ont 24 timmar efteråt, är det okej. Det har jag tagit till mig. Men vid tillfälle ska jag fråga min egen sjukgymnast på reumatologen om hon tror att det stämmer.

Jag gympade med Classe igen igår, han gjorde mig inte besviken den här gången heller!

Tränings-sjukan

Imorse vaknade jag och trodde för en liten stund att jag hade fått influensa. Lätt febril och generell muskelsmärta. Men när jag skulle resa på mig ur sängen förstod jag snabbt att det var träningsvärk, i princip överallt. Jag borde nog ha insett att det skulle komma efter gårdagens "medeljympa" på Friskis Kungsholmen, det va inte så mycket medel över det hela om jag säger så. Extremt tufft pass, men ganska roligt - jag har redan bokat samma pass nästa vecka. Ledaren var en man modell yngre, mycket glad och mycket svettig. Det förbryllade mig lite att han pratade en dialekt (västkustska?) samtidigt som han var mycket glad. Förstod aldrig om han var ironisk.

En snabb googling på ledarens namn och jag får veta att han haft en roll som Sunes kompis i Sunes sommar. Ironihypotesen står sig.

I går på gympagolvet när jag hoppade och studsade som bäst förundrades jag över att det satt ett stort paket Jello på min mage. Tyvärr var det inte Jello utan min bukfetma som dallrade rejält i takt med dunsarna. Skämdes lite en stund, men känslan bleknade när jag drog mig till minnes ett gympapass för några år sedan: jag måste börja den här berättelsen med att erkänna att jag inte tvättar mina träningskläder mellan varje pass. Åtminstone inte byxorna, BH:n brukar jag skölja ur och t-shirt eller linne åker i tvätten. Och efter ett tungt pass sliter man ju bara av sig alla kläder fortast möjligt för att skynda till en befriande dusch. I alla fall, en dag för några år sen när jag gympade föll plötsligt ett par smutsiga trosor ut genom byxbenet, mitt i någon skuttig övning, ner på gympagolvet. Dom hade troligtvis legat i byxbenet sedan passet innan det, utan att jag såg dem när jag satte på mig byxorna igen. Jag fick lite panik och slängde bort dom i soporna. Vad skulla jag annars gjort - satt dom på huvudet? Hellre Jello än smutsiga trosor i offentlighetens ljus.

Smätstatus: ofärskämt smärtfri!

Jympa med Classe

För er som sett kultrullen Dodgeball kan jag med glädje och stolthet berätta att Patches O´houlihan leder gympapass på Frisksis&Svettis Ringen två gånger i veckan. Dock utan permobil! Och han kallar sig numera "Classe" det blev kanske jobbigt med kändisskapet kan man tänka. Classes jympa (jympa med J, heja Friskis!) fångar lite hela grunden för vad som är speciellt med Friskis. Han är en äldre man med pomadakammat grått hår och med en låtlista som inte är av denna världen. För några år sen hade han med en technolåt som hette Macaron och som gick ungefär uns uns uns uns macarooooon uns uns uns uns. Till den skulle man röra sig som en makaron som blev kokad. Man slutade i en hög på golvet. Igår jympade jag tillsammans med min klasskompis Emma som iskallt analyserade att passet liknade Bamseklubben. Macaron är borta nu och har lämnat plats för en klassiker som Rosen. Men call-response temat finns kvar (I love soda!) och passet är fortfarande lika roligt som det är jobbigt.

Smärtstatus:
Handlederna gör ont vid armhävningar, men jag fixade ungefär hälften
I övrigt underbart smärtfri!

Tyck till!

Svårjoggat

När vårsolen värmer spritter det i mina joggarben. Löpning är en av mina favoritträningsformer, bara dra på sig skorna och sticka ut. Drabbas av väder och vind och pressa sig lagom hårt för att få blodsmak i munnen. I höstas joggade jag en hel del tills en inflammerad tå satte stopp för det roliga. När den smärtan släppte var marken plötsligt täckt av massor med snö. Och nu, ja nu ställer vädret till det på ett annat sätt. Bilden är från Rörstrandsgatan, en ganska stor och asfalterad väg. Jag vågar inte tänka på hur grusvägarna jag brukar springa på ser ut... Jag väntar några veckor med att börja springa igen!

Platt fall

Jag gick på Step up igår som planerat. Jag har gått på step-pass förut, men det var nog på 90-talet. Hade någon vag bild av att man skulle gå upp och ner på en bräda och att det va hyfsat enkelt att hänga med men väldigt jobbigt för benen. Helt fel, det var galet komplicerat! Och inte var det något genidrag att paxa en smygisplats långt bak i ett hörn, jag såg sällan ledaren utan fick försöka härma den snitsiga tjejen som stod framför mig. En liten besvikelse, det blev inte särskilt jobbigt att stå och se förvirrad ut och emellanåt slänga upp en eller annan fot på brädan. Trots allt har jag lite träningsvärk idag, i magen och i vaderna. Alltid något!

Smärtstatus på step-pass:
Handlederna skrek högt när jag gjorde armhävningar
Ryggresningar liggande på stepbrädan smärtade rejält i symfysis pubis
Sacro-iliacaleder ua

När jag kom hem fick jag lyxmackor av maken. Slutet gott, allting gott.

Första steget

Någonstans måste jag börja på min väg mot nio mil i fäders spår. Sista månaden har jag haft väldigt ont i sacro-iliaca-lederna. Det är leden mellan rygg och bäcken, samma ställa som man får "foglossning" på som gravid. Men i onsdags fick jag kortisonsprutor i dessa leder. Det var för övrigt ingen rolig historia, det tog en timmes rotande för att hitta ledspringan (som bara är 1 mm stor) med nålen. Som tur är blev lederna i alla fall bättre, så ikväll när barnen somnat ska jag gå på stepup-pass på Friskis&Svettis. Måste rota fram lite träningskläder... Och ta några alvedon.

Jag har bestämt mig!

Låg i soffan igår förmiddag och såg Vasaloppet på tv. Jag är en sucker för idrottsevenemang, trots att jag försöker framstå som samlad slutar det alltid med att jag skriker och gråter och beter mig. Yngsta dottern drogs med i stämningen så pass att maken hotade med att ansöka om en ny familj. I alla fall insåg jag att jag måste åka Vasaloppet nästa år. Inte för att jag kommer synas på tv, men för att jag så väldigt gärna vill. Det är maffigt med såna där stora utmaningar. Vasaloppet 2011, du är min!