Nypremiär för Kungsholmen runt

Jag har extrem träningsvärk efter Skivstångspasset i förrgår. Det är framförallt lårets framsida som gör galet ont, och muskelfästena runt knät ser rejält svullna ut - ödematösa? I alla fall kunde jag inte låta bli att springa, speciellt inte som jag fick fint sällskap av K. Jag googlade på "träna med träningsvärk" och det verkade inte som att någon smartis ansåg det som skadligt. Fick anpassa farten efter smärtan och milen tog hela 80 minuter men vad gör väl det, jag orkade springa hela vägen och det är det viktigaste. I morgon får kroppen vila, sen blir det Skivstång igen. På´n igen bara! Vilken fröjd det är med långa pass, vår och sällskap. Endorfinpundad till max :D

Tvätta skamfläcken!

Jag skrev förut att ett vanligt börja träna-misstag är att inte ha roligt. Hittade ett mardrömsexempel på det på tränings-siten funbeat. "Liselotte" skriver:

"Jag skäms över min dåliga karaktär. Jag skäms över min inaktivitet. Så nu har skammen satt fart på fläsket igen.
mÅSTE I ALLA FALL GÅ NER MINS 5 KG INNAN SOMMAREN.
Så nu är strategin att försöka köra 3 morgonpromenader i veckan och 3 löppass....
Tror nog att det kan göra susen... "

Nej nej nej Liselotte, det där är bara tokdeppigt! Skam för vad? Vad är skam? Är skam bra? Vad är det för sus vi pratar om här? Antiskam-susen? Vad är karaktär?

Träning är inte alltid roligt, vissa dagar känns motigare än andra. Men oftast är det skönt och roligt, och en stund man har för sig själv eller tillsammans med någon vän, långt borta från jobb, disk och dagis. Träning som skuldtuktare innebär en slags självbestraffning. Varför straffa sig själv i en värld som är rättså tuff ändå? Om träning är straff, träna inte! Gör något du njuter av i stället!

Börja träna-misstag 2

Jag är revolutionär på alla plan utom när det gäller träning. Jag har sett alltför många göra projektet börja träna till en del av en personlig revolution. Rökstopp, diet, nykterhet, skilsmässa, nytt jobb: allt ska göras på samma gång. Ut med det gamla och in med det nya! Rubb och stubb! Det blir nästan hur ansträngande som helst. Även fast rökning dödar, jobbet suger och valkarna skaver, stå emot frestelsen att ändra allt på en gång.

Sluta röka: Ja, du måste sluta röka. Det är hopplöst att träna med kronisk hosta och nedsatt lungkapacitet. Men du måste inte göra det nu. Bestäm dig gärna nu på stört, men verkställ inte beslutet förrän du kommit igång ordentligt med träningen. Ta hjälp med att sluta röka. Det finns mer än bara nikotinplåster och nikotintuggummin att få nuförtiden.

Diet: Nej, du måste inte alls ha en diet. Tvärtom är dieter ofta dåligt för träningen. Om du äter för lite ställer kroppen in sig på att bryta ner sig själv, i stället för att bygga upp sig själv. Alltså motverkar dieten dina syften. Om du vill ha en speciell diet för att gå ner i vikt, träna först några månader och se vad som händer. Du kommer troligtvis bli smalare bara av att träna - men det syns inte alltid på vågen. Själv har jag ingen våg hemma, jag är extremt trött på viktfixering. Det är ju mycket mer värt att känna sig starkare och piggare och komma i ett par byxor som nyss varit för små, än vad det står för siffror på en våg. Om du absolut vill ändra din kost, lägg till i stället för att ta bort. Starta en ny vana med frukt på förmiddagen eller nåt i den stilen.

Alkohol: Ju mer du tränar, desto mindre kommer du dricka. Efter att du tränat bakis några gånger vet du varför.

Förändra livet: Och så var det biten med att skilja sig, flytta, byta jobb, skaffa barn. Allt sånt har du massor av tid att tänka på i löparspåret, simbanan eller bastun. Ingen panik, det löser sig.

Skivstång och bodypump - utsatta för sexism?!

Idag gick jag på ett Friskis&Svettis-pass som heter Skivstång. I bloggosfären en hånad träningsform, i stort sätt inte bra till någonting. Så jag hade inga större förväntningar, jag har gått på några skivstångspass för några år sedan men minnet hade bleknat. Så här efteråt förstår jag inte vad kritiken går ut på. Man lastar så tungt man vill och kör 2x8 på varje övning. På en timme hinner man med en hel del övningar, i grupp och till musik och med en ledare som påminner en om hur övningarna ska utföras. Är det inte just sån styrketräning som förespråkas, fria vikter och få reps?! Okej, om målet med ens träning är att bli ultratark och superstor och man vill träna styrka varje dag, då kör man ben en dag och armar nästa. Men för den som vill träna styrka en eller två gånger i veckan är det suveränt. Jag kan inte komma undan känslan av att det är dom fräsiga gymkillarna som dissar skivstångspasset mest för att det är gruppträning, för att det framförallt är kvinnor som går på passen, att det ingår i höhö liiite ball man är själv då-stilen.

Dock bör sägas att det gäller att lägga på ordentligt med vikter! Många kvinnor fjösar i onödan, tycker jag. Å andra sidan finns fjöset både på gymgolvet och på skivstångspasset.

Heja pojken!

Min son har föresatt sig att inte bara delta i Lilla Midnattsloppet, utan att vinna det. Han är ingen sportig typ och har astma. Men jag hejar på honom, förstås. Vi har mätt ut en runda i kvarteren där vi bor som är 2,1 km, lika lång som Lilla Midnattsloppet är. Igår joggade jag den med honom. Jag såg det som min uppgift att bromsa farten så han skulle orka jogga hela vägen. Han hostade betänkligt bara efter några hundra meter, sen fick han håll på ett ställe, och sen på ett till ställe samtidigt. Men han klarade att springa hela vägen! Det tog 15 minuter. En bra början tycker jag. Jag lämnade honom vid porten och sprang en halvmil ensam. Löprundan bjöd på strålande vårsol och jag kände mig oväntat pigg och stark. Den himmelsblå tröjan fick ligga kvar hemma, kylan krävde långärmat. Efter en dusch somnade jag och knoppade över en timme. Återhämtning är minst lika viktigt som träningen i sig.

Förresten har jag också astma, trots att jag försöker förneka det så gott det går. Nu slog det mig att våren är på intågande, och därför har jag börjat ta pulmicort morgon och kväll, för att mota olle i grind. Det är så mycket lättare att träna när man kan andas.

Goda nyheter: jag fick göra ett nytt hål i mitt skärp i morse. Moraliskt stärkande så det förslår, trots att viktnedgång inte är något mål med min träning.

Summering: mars

Idag har jag fått min klubbtröja från Sös IF. Himmelsblå, jag tänker ju bara på två lag: Halvdanskarna FF och Aporna IF. Hm. Kommer bli svårburen känner jag.

Tänkte summera hur det gått sedan jag såg Vasaloppet på TV den 7 mars.

8 Friskis&Svettis-pass
0 kortisoninjektioner
69 kilo (äger ingen våg men var på simhallen i tisdags)

Känner mig starkare, fått lite bättre hållning. Kroniskt hungrig! Packar frukter, mackor, morötter i ryggsäcken. Har gått med i en idrottsförening till (Friskis&Svettis är ju också en idrtottsförening) och anmält mig till Springcross 8 maj och Midnattsloppet 14 augusti. I morgon ska jag ut och springa, för första gången i år, om det så regnar småspik. Med eller utan himmelsblå tröja :)

Jag har blivit medlem i en idrottsförening, Södersjukhusets IF. För ringa 40 pix får man bli medlem och får en funktionströja. Sedan får man delta i en massa motionslopp till kraftigt rabatterade priser. Hurra!

Det var min pappa som tipsade mig om detta, och han har anmält sig som medlem i Sös IF till terrängloppet Spring Cross den 8 maj. I klassen 6 km - det kan jag väl klara? Jag prövar! Men jag har ju inte sprungit en enda gång i år. Bäst att ta fram löparskor och tights och ge sig ut. Men först ikväll medelpass på Friskis med mannen med den evetuellt ironiska dialekten som ledare.

Vardagsträning

Jag har fotat min bagagelucka. Den rymmer mat för fem i en vecka, inklusive hygienartiklar. Bredvid ser ni mina nya däck, dom har inte gjort mig besviken. Köpte mitt åk för för två år sen för 120 pix så månadskostnaden inklusive soppa, parkering, trängselskatt, skatt, försäkring och reparationer ligger på 5:-

Jag har gått till stora affären med stegräknare en gång, det går åt drygt 5000 steg totalt. Varav de på hemvägen är ganska tunga. Livet som bilfri ger träning, av bara farten!

Testa nåt nytt!

Om du tror att du provat allt i träningsväg, utan att hitta något roligt, då ska du kolla in SSIF! De har nybörjarkurser för vuxna i så udda sporter som simhopp, fäktning och akrobatik, med flera. Jag lärde mig crawl på en av deras kurser för några år sen. Att lära sig något nytt med kroppen som vuxen är riktigt roligt.

Börja träna-misstag 1

Det mest förödande misstaget människor gör är att inte ha roligt. Att se träningen som ett nödvändigt ont, en äcklig medicin du måste svälja för att bli frisk. Konsekvensen blir förstås att du lider medan du tränar, försöker trösta dig efteråt med att du varit ”duktig” eller genom att spegla dig och nicka åt en lite smalare eller lite mer muskulös kropp. Men det blir oerhört tungt att hålla motivationen uppe och nästan alla pliktträningsförsök havererar inom två månader. Ofta genom en förkylning eller ont i ett knä, som gör att du vilar från träningen (eller slipper, som du egentligen tänker inutti ditt huvud). Och sen läggs träningsfri vecka till träningsfri vecka, blir till månader och kanske år. Tills du ”tar dig i kragen” igen, till beach 2011. Eller för att du blivit singel och ska ut på köttmarknaden igen. Eller för att din läkare säger åt dig. (Mer om dåliga motiv för träning senare i serien)

När vi pratar om läkare kan jag inte låta bli att ta upp deras hälsoråd. Promenader hjälper mot allt. Du har hört det här, känner igen dig? Si och så många promenader om dagen är en utmärkt motionsform som sänker blodfetter och blodtryck och ger mindre siffror på vågen, bättre metabol kontroll och så vidare. Säkert sant! Men hur många tycker om att promenera? Du som gillar promenader, promenera! Du som ogillar promenader, glöm hela skiten och att det är så fantastiskt bra att gå. Kroppen är inte bara en maskin som ska trimmas. Vi är inte hamstrar som kan springa runt, runt i ett hjul. Vi är människor och en del av kroppen är våra hjärnor, som behöver få sitt lystmäte dom med.

Så steg ett i börja träna-processen är att komma underfund med vad just du tycker är roligt. Inte bara på ett intelektuellt plan, utan testa dig fram! De flesta sportklubbar och gym har prova på-erbjudanden där man får testa en eller ett par gånger gratis. Lista de 10 träningsformer du tror att du skulle kunna uppskatta, och beta av dom en i sänder. Gå inte ut för hårt, testa högst två i veckan om du är otränad (mer om att starta för hårt senare i serien). Sen kan du lista pros and cons och fatta ett beslut. Och du, man måste inte träna en enda sak! Variation brukar ofta göra det hela mycket roligare!

Vanliga börja träna-misstag

Mitt liv har varit en lång historia av att tvingas sluta träna för att sen börja om igen. I slutet på mina tre graviditeter, när min rygg gick sönder, när jag får ett skov med inflammerade leder. Är det något jag blivit bra på är det att samla energi och inspiration till att börja träna, igen. Och igen. Och igen. Jag kommer succesivt att lägga ut de vanligaste och viktigaste misstagen människor som vill börja träna gör, så att den som vill kan manövrera mellan fallgroparna.

Inspiration

För många år sen prenumererade jag på Runners World, det var lite peppande att den kom hem i brevlådan som en påminnelse med jämna mellanrum. Nu blev jag lite sugen på att ha en träningstidning igen, men oj så många det finns hos Tidningsbutiken! Det kommer bli ett svårt val.

Eller förresten, sa jag jogga?

Fight pain with pain

Kan man verkligen bekämpa smärta med smärta. Jag vill så gärna tro det, det ligger i min natur. Jag gillar sporter som gör ont eller som är extremt jobbiga, ett träningspass utan smärta har alltid känts som ett förlorat träningspass. Men det var förr, innan jag opererade bort ett stort diskbråck i ryggen och innan jag fick en reumatisk sjukdom. Sen dess har jag försökt leva med fenomen som vattengymnastik. Det är säkert en jättebra motionsform och ingen skugga över de som uppskattar vattengymnsatik men jag får allergiska eksem av skiten. Jag har njutit av fotboll, hockey, boxning och thaiboxning genom livet.

Det närmaste jag kommer en käftsmäll nu är när jag springer en lång runda. Jag brukar springa runt Kungsholmen, vid vattnet, det ligger mycket lägre än jag bor så om jag mot förmodan inte vill gråta och kräkas när jag passerar Karlbergs slott på hemvägen finns det en oändlig uppförsbacke att ta ut det sista i. Nu vill jag springa, nu är det vår. Men jag har ont i sacro-iliacalederna igen. Så det blir ett nytt försök att bota smärta med smärta. På internetforum för reumatiker skriver en användare att dennes sjukgymnast sagt att om träningen inte leder till att man har mer ont 24 timmar efteråt, är det okej. Det har jag tagit till mig. Men vid tillfälle ska jag fråga min egen sjukgymnast på reumatologen om hon tror att det stämmer.

Jag gympade med Classe igen igår, han gjorde mig inte besviken den här gången heller!

Tränings-sjukan

Imorse vaknade jag och trodde för en liten stund att jag hade fått influensa. Lätt febril och generell muskelsmärta. Men när jag skulle resa på mig ur sängen förstod jag snabbt att det var träningsvärk, i princip överallt. Jag borde nog ha insett att det skulle komma efter gårdagens "medeljympa" på Friskis Kungsholmen, det va inte så mycket medel över det hela om jag säger så. Extremt tufft pass, men ganska roligt - jag har redan bokat samma pass nästa vecka. Ledaren var en man modell yngre, mycket glad och mycket svettig. Det förbryllade mig lite att han pratade en dialekt (västkustska?) samtidigt som han var mycket glad. Förstod aldrig om han var ironisk.

En snabb googling på ledarens namn och jag får veta att han haft en roll som Sunes kompis i Sunes sommar. Ironihypotesen står sig.

I går på gympagolvet när jag hoppade och studsade som bäst förundrades jag över att det satt ett stort paket Jello på min mage. Tyvärr var det inte Jello utan min bukfetma som dallrade rejält i takt med dunsarna. Skämdes lite en stund, men känslan bleknade när jag drog mig till minnes ett gympapass för några år sedan: jag måste börja den här berättelsen med att erkänna att jag inte tvättar mina träningskläder mellan varje pass. Åtminstone inte byxorna, BH:n brukar jag skölja ur och t-shirt eller linne åker i tvätten. Och efter ett tungt pass sliter man ju bara av sig alla kläder fortast möjligt för att skynda till en befriande dusch. I alla fall, en dag för några år sen när jag gympade föll plötsligt ett par smutsiga trosor ut genom byxbenet, mitt i någon skuttig övning, ner på gympagolvet. Dom hade troligtvis legat i byxbenet sedan passet innan det, utan att jag såg dem när jag satte på mig byxorna igen. Jag fick lite panik och slängde bort dom i soporna. Vad skulla jag annars gjort - satt dom på huvudet? Hellre Jello än smutsiga trosor i offentlighetens ljus.

Smätstatus: ofärskämt smärtfri!

Jympa med Classe

För er som sett kultrullen Dodgeball kan jag med glädje och stolthet berätta att Patches O´houlihan leder gympapass på Frisksis&Svettis Ringen två gånger i veckan. Dock utan permobil! Och han kallar sig numera "Classe" det blev kanske jobbigt med kändisskapet kan man tänka. Classes jympa (jympa med J, heja Friskis!) fångar lite hela grunden för vad som är speciellt med Friskis. Han är en äldre man med pomadakammat grått hår och med en låtlista som inte är av denna världen. För några år sen hade han med en technolåt som hette Macaron och som gick ungefär uns uns uns uns macarooooon uns uns uns uns. Till den skulle man röra sig som en makaron som blev kokad. Man slutade i en hög på golvet. Igår jympade jag tillsammans med min klasskompis Emma som iskallt analyserade att passet liknade Bamseklubben. Macaron är borta nu och har lämnat plats för en klassiker som Rosen. Men call-response temat finns kvar (I love soda!) och passet är fortfarande lika roligt som det är jobbigt.

Smärtstatus:
Handlederna gör ont vid armhävningar, men jag fixade ungefär hälften
I övrigt underbart smärtfri!

Tyck till!

Svårjoggat

När vårsolen värmer spritter det i mina joggarben. Löpning är en av mina favoritträningsformer, bara dra på sig skorna och sticka ut. Drabbas av väder och vind och pressa sig lagom hårt för att få blodsmak i munnen. I höstas joggade jag en hel del tills en inflammerad tå satte stopp för det roliga. När den smärtan släppte var marken plötsligt täckt av massor med snö. Och nu, ja nu ställer vädret till det på ett annat sätt. Bilden är från Rörstrandsgatan, en ganska stor och asfalterad väg. Jag vågar inte tänka på hur grusvägarna jag brukar springa på ser ut... Jag väntar några veckor med att börja springa igen!

Platt fall

Jag gick på Step up igår som planerat. Jag har gått på step-pass förut, men det var nog på 90-talet. Hade någon vag bild av att man skulle gå upp och ner på en bräda och att det va hyfsat enkelt att hänga med men väldigt jobbigt för benen. Helt fel, det var galet komplicerat! Och inte var det något genidrag att paxa en smygisplats långt bak i ett hörn, jag såg sällan ledaren utan fick försöka härma den snitsiga tjejen som stod framför mig. En liten besvikelse, det blev inte särskilt jobbigt att stå och se förvirrad ut och emellanåt slänga upp en eller annan fot på brädan. Trots allt har jag lite träningsvärk idag, i magen och i vaderna. Alltid något!

Smärtstatus på step-pass:
Handlederna skrek högt när jag gjorde armhävningar
Ryggresningar liggande på stepbrädan smärtade rejält i symfysis pubis
Sacro-iliacaleder ua

När jag kom hem fick jag lyxmackor av maken. Slutet gott, allting gott.

Första steget

Någonstans måste jag börja på min väg mot nio mil i fäders spår. Sista månaden har jag haft väldigt ont i sacro-iliaca-lederna. Det är leden mellan rygg och bäcken, samma ställa som man får "foglossning" på som gravid. Men i onsdags fick jag kortisonsprutor i dessa leder. Det var för övrigt ingen rolig historia, det tog en timmes rotande för att hitta ledspringan (som bara är 1 mm stor) med nålen. Som tur är blev lederna i alla fall bättre, så ikväll när barnen somnat ska jag gå på stepup-pass på Friskis&Svettis. Måste rota fram lite träningskläder... Och ta några alvedon.

Jag har bestämt mig!

Låg i soffan igår förmiddag och såg Vasaloppet på tv. Jag är en sucker för idrottsevenemang, trots att jag försöker framstå som samlad slutar det alltid med att jag skriker och gråter och beter mig. Yngsta dottern drogs med i stämningen så pass att maken hotade med att ansöka om en ny familj. I alla fall insåg jag att jag måste åka Vasaloppet nästa år. Inte för att jag kommer synas på tv, men för att jag så väldigt gärna vill. Det är maffigt med såna där stora utmaningar. Vasaloppet 2011, du är min!