Kan man verkligen bekämpa smärta med smärta. Jag vill så gärna tro det, det ligger i min natur. Jag gillar sporter som gör ont eller som är extremt jobbiga, ett träningspass utan smärta har alltid känts som ett förlorat träningspass. Men det var förr, innan jag opererade bort ett stort diskbråck i ryggen och innan jag fick en reumatisk sjukdom. Sen dess har jag försökt leva med fenomen som vattengymnastik. Det är säkert en jättebra motionsform och ingen skugga över de som uppskattar vattengymnsatik men jag får allergiska eksem av skiten. Jag har njutit av fotboll, hockey, boxning och thaiboxning genom livet.
Det närmaste jag kommer en käftsmäll nu är när jag springer en lång runda. Jag brukar springa runt Kungsholmen, vid vattnet, det ligger mycket lägre än jag bor så om jag mot förmodan inte vill gråta och kräkas när jag passerar Karlbergs slott på hemvägen finns det en oändlig uppförsbacke att ta ut det sista i. Nu vill jag springa, nu är det vår. Men jag har ont i sacro-iliacalederna igen. Så det blir ett nytt försök att bota smärta med smärta. På internetforum för reumatiker skriver en användare att dennes sjukgymnast sagt att om träningen inte leder till att man har mer ont 24 timmar efteråt, är det okej. Det har jag tagit till mig. Men vid tillfälle ska jag fråga min egen sjukgymnast på reumatologen om hon tror att det stämmer.
Jag gympade med Classe igen igår, han gjorde mig inte besviken den här gången heller!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar