Imorse vaknade jag och trodde för en liten stund att jag hade fått influensa. Lätt febril och generell muskelsmärta. Men när jag skulle resa på mig ur sängen förstod jag snabbt att det var träningsvärk, i princip överallt. Jag borde nog ha insett att det skulle komma efter gårdagens "medeljympa" på Friskis Kungsholmen, det va inte så mycket medel över det hela om jag säger så. Extremt tufft pass, men ganska roligt - jag har redan bokat samma pass nästa vecka. Ledaren var en man modell yngre, mycket glad och mycket svettig. Det förbryllade mig lite att han pratade en dialekt (västkustska?) samtidigt som han var mycket glad. Förstod aldrig om han var ironisk.
En snabb googling på ledarens namn och jag får veta att han haft en roll som Sunes kompis i Sunes sommar. Ironihypotesen står sig.
I går på gympagolvet när jag hoppade och studsade som bäst förundrades jag över att det satt ett stort paket Jello på min mage. Tyvärr var det inte Jello utan min bukfetma som dallrade rejält i takt med dunsarna. Skämdes lite en stund, men känslan bleknade när jag drog mig till minnes ett gympapass för några år sedan: jag måste börja den här berättelsen med att erkänna att jag inte tvättar mina träningskläder mellan varje pass. Åtminstone inte byxorna, BH:n brukar jag skölja ur och t-shirt eller linne åker i tvätten. Och efter ett tungt pass sliter man ju bara av sig alla kläder fortast möjligt för att skynda till en befriande dusch. I alla fall, en dag för några år sen när jag gympade föll plötsligt ett par smutsiga trosor ut genom byxbenet, mitt i någon skuttig övning, ner på gympagolvet. Dom hade troligtvis legat i byxbenet sedan passet innan det, utan att jag såg dem när jag satte på mig byxorna igen. Jag fick lite panik och slängde bort dom i soporna. Vad skulla jag annars gjort - satt dom på huvudet? Hellre Jello än smutsiga trosor i offentlighetens ljus.
Smätstatus: ofärskämt smärtfri!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar